Idag var de så äntligen dax för det där provet jag bävat inför. Nervös, sovit 3 1/2 timme på natten satte jag mig där i bänken för att inleda ett kanske livsavgörande prov (som iof kan göras om ifall de krävs).

Första delen var matematik och de kändes skitbra trots att jag inte hann svara på de sex sista frågorna, var taggad som tusan. Fick höra av grannarna dock att de måste vara provet som inte räknas för de var alldeles för svårt, kändes lite skumt när jag tyckte de kändes ok, jag som suger på matte??

Andra delen var återigen matte (suck), denna kändes väl tja sådär, bara längta efter svenska/engelska delen(verbala delen)

Så kom då äntligen prov nummer tre och läsförståelse, kändes skitbra även om jag visste jag inte kunde några frågor och var osäker på vissa.

Låååång lunch, 70 min kändes så drygt, ville bara bli klat:)

Fjärde delen, matte IGEN?? då börja man undra vilken som är den som inte räknas, är de första som några hoppades på? Detta prov kändes inte alls bra, fick för många svar till B tyckte jag:/

Femte och sista delen, äntligen språk igen. La upp en bra taktik på hur jag skulle göra provet, kändes jättebra förutom att engelskadelen var väldigt lång text till skillnad från första som var korta grejer. Men på de stora hela kändes de bra.

Tog med mig mina svar hem (eller ja kopia då) och rättade så fort de bara gick:)
Fick 90 rätt av 160 möjliga. Jag e alltid så jävla självkritisk så jag ser inte 90 rätt utan jag ser 70 FEL? för mig är glaset alltid halvtomt när de kommer till min prestation. Hoppas iaf på minst 0.3, det var mitt mål med provet idag.

Min älskade make försöker dock peppa med att jag är 90 rätt ifrån 0 rätt och bara 70 rätt ifrån eliten? också påminde han mig om vilka förutsättningar jag haft. Inte haft tid att plugga in matten (som e de absolut svåraste för mig), sov jättedålig, har en bebis på 5 1/5 månad, börjat jobba, pluggar upp ett stort ämne på kort tid. Ser man de så, så får jag väl vara lite nöjd då:)

Jag är nu så när mitt mål så jag NÄSTAN kan ta på det. BARA svenska B kvar! Efter år av kämpande med skolan. 9 jävla feta IG från gymnasiet har minskats till 3, därutöver har jag nog läst 12 kurser till varav många med A/MVG i betyg(tyvärr kommer dessa inte räknas till meritvärdet tror jag). Och nu har jag bara ETT ämne kvar för att bli högskolebehörig. Fyfan vad jag kämpat.

Blod, svett och tårar i mängder, fyra års nedtryckning som ledde till tre dåliga gymnasieår som sen tagit typ 8år att ta mig ifrån. YES!? jag är snart där.

Kan tilläggas att jag fått världens roligaste jobb, att ha så många fina, härliga pusselbitar lagda i livet känns helt underbart.

Till nästa gång jag får lust att skriva:) ha de gött allesammans

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I skrivande stund ligger en snart fyra månaders skrattandes, snackandes liten guldklimp bredvid mig. Min älskade lilla Troy, en av anledningarna till att jag andas, att jag går upp varje dag, en tredjedel av mitt hjärta. Just nu maler mycket tankar...

Skriver sällan men behöver ventilera lite nu. I tisdes 14e oktober föddes vår andra lilla prins:) denna gång var de planerat snitt och vilken upplevelse!:) visst grät man under snittet, kräktes, fick små panik för de blev sånt tryck över bröstet. ...

Känner att järnet äntligen börjar ha någon verkan, tröttheten börjar minska och yrseln likaså men vill bli minst dubbelt så bra innan jag kan börja "leva" normalt känns de som. Hjärntrollen har börjat tystna/viska så de stör mig inte så mycket. ...

Man har ju hört mycket senaste tiden om nättroll, dessa puckade människor med för mycket fritid som skriver hemska/elaka/puckade kommentarer på nätet bara för att göra folk upprörda pch ledsna. Dessa troll lever även i min hjärna, inte för de har...

Finns inga ursäkter och förmodligen blir jag inte bättre den närmsta tiden på att blogga;) Går idag in i graviditetsvecka 28:) 12v kvar till BF, shit! Tiden går fort men ändå så sakta. Försöker räkna ut hur länge jag kan jobba, inte lätt att veta:...