Skriver sällan men behöver ventilera lite nu.

I tisdes 14e oktober föddes vår andra lilla prins:) denna gång var de planerat snitt och vilken upplevelse!:) visst grät man under snittet, kräktes, fick små panik för de blev sånt tryck över bröstet. Men jag kunde se hela ingreppet i lampan i taket, otroligt häftigt. Jag sa de skulle skaffat spegel, ställde oxå tusen frågor under ingreppet;) haha

När han sedan kom ut och man hörde de där fantastiska skriket och fick se en dökladdig bebis så var känslan enorm:) trots att de tog ut han i ur rummet å jag missa lite detaljer så hörde jag mitt hjärta skrika ilsket i flera minuter:) haha han fick lite extra syre efter 10min och i ca en kvart sen har han klarat sig kanon utan.

De blev lite trist på bb, min mage va konstig så de trodde jag hadd en infektion, men visade sig att de inte var så så fick äntligen komma hem igår:)

Sen på kvällen kom ett bakslag å jag bars grät å grät, blev orolig å mindes hur de va med River:/ typ samma tankar att man alltid vill de ska vara bebisar, sort över att man inte hela livet kan ha en bebis bla bla, eg löjliga tankar men ja de blir så när man försöker tänka orsaker till sin oresonliga gråtattack. Idag tror jag de berodde dels ju på hormonerna men oxå på psykisk utmattning, haft så mycket fysisk energi hela veckan trotts att jag knappt sovit. Max gått två timmar mellan amningarna på natten, oftast bars 1timme och däremellan har man vaknat bara för att se om han andas, fryser eller e för varm;) hehe

Men inatt åt han nån gång vid 00 sen 02.40 05.00 sen 7-7.30 och sen vid 9. Däremellan har jag sovit rätt bra:)