Julhelgen är över och sån helg det varit. Sovit borta hela helgen och de har märkts på plutten. Innan jul sov han alltid 9timmar på natten, vaknade i halvtid och ville upp till oss och somnade om. Men det blev fel i rutinerna och nu vill han äta på natten också. Men det funkar bra ändå=)

Amningen vill inte direkt funka, har provat att pumpa en hel dag och jag får absolut inte ut tillräckligt. Han äter och sen e han inte nöjd och blir hysterisk och då ska man gå och värma ersättning, blir så mycket moment är rätt jobbigt. Jag pumpar det jag kan och ger han och ibland får han äta på bröstet, men börjar verkligen tröttna på detta=(. Blev fel från början.

Dum som jag va så ville jag ge han min mjölk så jävla gärna så jag köpte en elektrisk pump, skit dyrt. Men ja jag kämpar på med att pumpa, ska se om jag fortsätter amma, det blir så stressande bara även om det är så mysigt. Man ska inte planera något, de har jag redan lärt mig ändå glömmer man. Jag ville absolut inte det skulle bli sovande snitt och det blev det, jag föreställde mig enormt mycket mjölk så jag kunde sälja men har inte ens så det räcker till plutten=( Ska sluta planera saker nu, bara njuta och ta det som det kommer. vill så gärna han får min mjölk bara. Men det jobbiga med att pumpa och ge(förutom att det blir två grejer lixom) är att när han är hungrig ska man värma mjölken i varmt vatten och de tar tid och då skriker han hela tiden tills maten kommer och nästan klöks för han är så ivrig när han får flaskan. Erättningen har jag varmt vatten till i termos bara hälla upp, blanda, klart.

Jaja nu blev de långt och tråkigt kände bara för att klaga av mig=)haha

Finns massor jag vill skriva om som jag grubblar på men tyvärr passar sig inte allt här inne, jag borde skaffa dagbok.

Kisses and hugs from the pink lily

Första bilden på vackraste lilla plutten=)

Äntligen fick vi vara tillsammans, jag är väldigt groggy och trött.

Uppe på BB, nu börjar man piggna till liiiite.

Mormor, morfar och moster Petra har varit på besök, plutten fick den blå nallen=)

Hemmamys med pappa=)

Min älskade syster Petra och plutten, vi SAKNAR dig som tusan.

Sötare än sötast=)

Bara älskar denna bilden=)hahaha sån min

Min kära storasyster Pia och plutten (hemma hos min mamma å pappa)

Kusin Oskar håller stolt upp lillkusinen=)

Kusin Ellen, ser lite drogad ut=)haha kanske blixten som gör det. Här låg plutten bra=)

Plutten inviger sin babysitter=)

Här är de pappa!! Eller vad vill plutten ha sagt?hehe

Mor och son=) Älskar dig min finaste lilla prins  

Kisses and hugs from the pink lily

Förra veckan blev vi som sagt äntligen föräldrar=) Vår lille prins ligger och sover gott i skrivande stund. Jag har äntligen börjat må bättre, första veckan var verkligen fruktansvärd, kunde inte prata med nån utan bara grät HELA tiden!. Kände mig extremt olycklig och det skrämde mig som tusan, backflash på allt gammalt skit, hur dåligt man mått innan och känslan av hopplöshet att jag aldrig skulle kunna må bra igen. Det förstörde lyckan över lillen(som jag iaf känt hela tiden, älskar han från första stund). Nu är jag inte lika olycklig med livet, inte lycklig än men heller inte olycklig är lite inne i något slags vakuum, tom på känslor lixom. Stoffe och lillen är det enda ljusa i livet känns det som. Varför är det alltid så? att när man är nere så kan man helt omöjligt se att det finns ett ljus? och man kan inte tänka sig hur lycklig man var för 2-3veckor sen? så jävla jobbigt.

Alla tankar är så jobbiga ibland, många man skäms över. Den enda jag kan berätta alla tankar för är Stoffe.

På måndag kommer iaf Eva hit, ska bli skönt att prata igenom allt som hänt. De första dagarna tänkte jag inte alls på hur förlossningen blev, men förra helgen kunde jag inte sluta gråta över den. Det enda jag aldrig nånsin velat vad gäller en förlossning är sovande snitt!. När de fråga vad jag hade för önskemål om förlossningen så sa jag -det kvittar mig hur det blir, jag har inte velat tänka på hur den ska vara det enda jag INTE vill är att sova!! Detta är något jag tänkt på i alla år sen Petra fick Anton för 9år sedan att när jag får barn vill jag INTE sova och missa de första timmarna.

Min son var 2-3timmar första gången jag såg honom, och de närmsta timmarna efter det var jag trött och groggy. Min man fick inte se honom heller som nyfödd. Ingen av oss fick höra honom skrika när han kom ut, eller se hans kletiga kropp, se de torka av honom. Vår son var "föräldralös" sina första minuter, det känns jävligt tungt, han var i deras omsorg i deras vård. Nej jag får väl försöka sluta grubbla på detta, kan inte göra det ogjort, tyvärr=(. Tycker bara de e så förbannat jävla idiotiskt att ha en sån idiot till narkosläkare på CSK!!! som inte trotts att både jag sagt det 100ggr och BM sagt det INTE ens testar bedöva mig med den EDA jag redan har i ryggen, utan försöker sätta en egen!! och när hennes inte fungerar DÅ prova den jag redan hade och då var det försent!!! Jävla inkompetenta IDIOT!! Har du fått din legitimation på postorder?? Patientens önskemål och bästa ska väl vara i centrum inte dina jävla egoistiska baktankar om att du tvunget vill sätta en ryggbedövning, du kan öva på kadaver INTE PÅ MIG!!! Sen vet jag inte du kanske inte förstod vad vi sa?? jag sa till dig flera ggr att den förra narkosläkaren LOVADE att jag skulle kunna ryggbedövas i den EDA jag fick, du kommenterade inte ens det jag sa till dig!!! du svara inte mig!!! du svara inte när BM sa till att den jag hade skulle användas!!! Det enda du sa till mig på hela tiden var - Jonna, hur mycket du väger?? eller hur fan du nu sa det. Får sån lust att skriva ut ditt namn överallt, men jag är inte så jävla dum i huvet som du är, jag TÄNKER på vad det jag gör kan ha för konsekvenser!!!!

Nej nu ska jag in i duschen och försöka lugna mig, just nu är jag inte ledsen, bara så jävla förbannad. Tankarna på henne väcker sån jäkla vrede i mig, hade jag haft henne framför mig nu hade de inte blivit roligt.

Kisses and hugs from the pink lily

Sitter här med min älskade guldklimp i famnen. Efter 45timmar som till stor del bestod av rent helvete togs till slut beslutet om att förlösa honom med kjesarsnitt. Då var jag så trött och borta av lustgas att jag blev förtvivlad över allt de gjorde, blev enormt rädd för katetern, rädd förr ryggbedövningen osv. Ryggbedövning tog inte så de sövde mig fort, kändes smått hysteriskt i operationsrummet=(( Ska försöka skriva en förlossningsberättelse imorgon. Trotts upplevelsen under förlossningen så var det värt allt för vår son är helt perfekt.

06,59 den 29/11 föddes en stor kille på 52cm och 4180kg=) Runt 16:00 den 30/11 lämnade vi bb. Jag var så enormt trött på att vara hemifrån, luften är total kass där inne och rummet för trångt. Ville kunna träffa min familj, spec Petra som kom från Gotland i måndes kväll, men en timme på kvällen med besök tyckte jag var alldeles för lite för mig. Borde såhär i efterhand stannat, de vill ha snittade kvar minst 3dygn.

Har gråtit enormt mycket idag i princip hela tiden, igår grät jag också mycket. Har inget som egentligen gör mig ledsen, känner mig bara olycklig, Amning och ersättning gör inte saken bättre. Idag har sovit konstant sen klockan 14,30 om man bortser från vid halv sju när vi bytte på han för han skulle vakna, sen amma han sex min och somna igen, fick väcka till honom och ge han resten i ersättning och sen dess har han sovit=((.

Har ringt bb, jag har gett alldeles för mkt ersättning=(( känner mig så hemsk. Men sa vad han fått inatt till sköterskan på bb-mottagningen idag, hon tyckte nog de lät mkt men hon gjorde själv till nästan lika mkt till honom när vi var där, trotts han amma 20ml innan det. Ska minska ersättningen nästa gång och se om det hjälper. Jag vill ju bara hans bästa! trodde bebisar inte åt om de var mätta och kräktes om de blev för mkt, ikväll har han kräkts minimalt.

Förlåt för de blev så långt e bara orolig och olycklig, ingen bra kombination. Missförstå mig inte bara, jag ÄLSKAR min son sen första gången jag fick se honom på uppvaket. Enligt Stoffe sa jag-vad söt han e. Sen pussa jag sonen innan de lämna mig igen. Han är det finaste vi har, älskar honom något enormt. Det gör de extra jobbigt att jag inte känner lycka för övrigt. Väldigt vanligt det blir så ngr dagar efter förlossningen, men de hjälper inte att veta bara gråter ändå.

Nu ska jag gosa vidare och hoppas han vaknar till snart och försöka sluta gråta.

Kisses and hugs from the pink lily