Betalade operationen idag. Kändes nervöst på något sätt, nu vet man lixom att det man längtat efter och väntat på blir av:)) (förutsatt att inget oförutsett händer).
Bara några veckor kvar innan mitt nya liv kan börja.

Ett liv som till största sannolikhet kommer börja med smärta, problem och svår terräng. Men jag har haft så mycket smärta och problem i mitt liv de senaste 10-15åren så att börja nya livet på de sättet känns inte så jobbigt:) det kan inte bli sämre.

Jag har nästan allt jag kan önska mig i livet, en helt underbar son och en helt fantastisk man och ett fint hem. Men jag kom av mig för ett tag med arbetet med mig själv.

Jag träffa maken för snart 4år sedan och då var jag mitt inne i processen att finna mig själv. Det kom av sig lite när kärleken kom, man ändra fokus lixom. Impulsiv som jag var(till viss del är än) började ju livets planer spinna direkt. Vi förlova oss och köpte bostadsrätt inom 5mån. Vi börja försöka skaffa barn nästan direkt utan framgång(tacksam för nu). Allt gick så fort lixom(ångrar inget!!), vi gifte oss när vi varit tillsammans lite mer än ett år och blev med barn efter nästan två år.

Mitt i allt detta underbara!! familjeliv har jag sakteligen jobbat med mig själv, den jag var för fyra år sedan är mycket annorlunda idag på många punkter. Jag har hittat en glöd och passion i skola/yrkesval. Och nu ska jag då göra de allra största som jag inte fått bukt med, gå ner i vikt, bli hälsosam, bli lyckligare och framförallt hoppas jag, sluta hata mig själv(framförallt min kropp då!)

Nu är det dags att sova, imorgon väntar nya äventyr på praktiken:)

Nu får de vara nog med sjukstuga. Penicillinet har gjort sitt och jag är fit for fight!! Imorgon börjar praktiken på allvar och jag ska ge järnet nu fyra veckor:))

Efter praktiken får jag min "belöning":))

Dags att sova så man orkar visa vem man är imorgon:) natti natti

Idag ska vi ha grillpremiär här hemma. Grillad fläskytterfilé(kotlett alltså) den har legat ett dygn nu i jensens beufhouse marinad(stavning?), luktar gottigottgott=) till det blir det två olika sorters ungsrostade potatis, tänkte prova två sorter vi aldrig smakat innan.

Det blir kall bearnais och svampsås till maten och klart nått gott att dricka=) Jag får passa på att njuta nu, sen kan jag inte dricka(ska! inte dricka) kolsyrat längre.

Ikväll får vi besök med andra ord av de bästa vännerna i världen!  

Igår baka jag en del, fick ett ryck. Varit tråkigt att vara hemma sjuk så länge:/ det blev franskbrödbullar, semlebullar och choklad/nötrutor. Sen blev det mys på kvällen, River vakna ett par timmar efter han lagt sig och var snörig som tusan så han fick vara uppe med oss en stund, tog inte lång tid innan han stod och dansa i soffan=)

Idag har vi bara tvättat och städat hittills, River har precis badat.

Nu ska jag gå och fortsätta städa, duka bordet, fixa fram grillen, duscha, fixa med maten=)

Ha en trevlig lördag

Yes nu har jag fått ner 5 penicillin-tabletter utan problem:) grymt skönt! Bara 25 tabletter kvar alltså. Svullnaden på höger sida om halsen har minskat drastiskt men fortfarande tjockt i halsen när jag sväljer:/

River får oss varje dag att förundras över hur perfekt och underbar han är:) hur har vi lyckats få en sådan snäll, självsäker, förnuftig liten kille?

Ungefär en timme efter han lagt sig gnällde han till och jag gick upp. Han satt i sin säng med ryggen mot mig och jag gick fram och fråga var nappen var? Ham kände efter i sängen och jag fick hjälpa honom lite, vi hitta nappen, han tog den så sa jag -nu lägger du dig ner igen. Och de gjorde han:) jag la täcket på han, strök han över huvudet och sa godnatt och gick ut. Inte ett enda pip sen dess!! Detta har aldrig hänt:/ vår lilla bebis börjar verkligen bli stor:)

Inte nog med att vi varit en hel del sjuka sen River börja dagis, nu när jag ska ha praktik sex veckor går jag och får halsfluss!!

Har ju haft sjukt ont i halsen en vecka, tyckte det kändes bättre idag så jag åkte till praktiken men ringa VC om en läkartid eftersom jag e svullen på utsidan av halsen på ena sidan, man e ju dum och läser på nätet och ordet böld dök upp:/

Men det visar sig att jag har halsfluss! Jag kunde alltså redan för en vecka sen åkt in och fått hjälp:/ har iaf fått antibiotika nu och första tabletten gick ner lätt. Blir ingen mer praktik denna veckan:(( jävla streptokocker:(

Men nu ska jag bli frisk!! Och ge järnet fyra veckorna som är kvar sen:) vill ju visa hur duktig jag är så de vill ha mig som vikarie;)

Tänkte det kan vara intressant att skriva ner hur jag tänker och känner innan op och de hur det skiljer sig efter.

Det är cirka 5v kvar till op, jag läser på så mycket jag kan om människor som redan gjort operation (sleeve och gastric) och hur de mår idag. Finns en del bloggar om operationerna. Finns även en del facebook-grupper(mest till gastric) om vad man kan/ska äta efter operation.

Försöker snappa upp så mycket jag kan. Nu har jag ju varit sjuk en vecka så borde ha stenhård koll, men inte orkat titta alltför mycket, men blivit en del=) Tänkte nu stapla lite tankar på några högar.

Varför vill jag gå igenom denna operationen/mina förhoppningar?

* För att få stöd i hur jag ska äta

* För att kunna känna mättnad och lära mig äta därefter

* Kunna gå ner i vikt

* Trivas i mig själv, sluta med självhatet pga vikten

* Bli en bättre och piggare mamma och fru

* Våga visa mig ute mer och sluta stänga in mig

* Kunna handla kläder med kompisar på normala avdelningen!

* Kunna ha vanliga snygga bhar och sluta gå med amningsbh och sportbh!

* Gå i riktiga snygga jeans istället för mammajeans

* Leva längre utan att riskera hjärt & kärlsjukdomar

* Sluta riskera att drabbas av diabetes

* Orka röra på mig

* Och sist men inte minst, kunna BLI GRAVID! utan att behöva en massa hormonbehandlingar

Mina rädslor i samband med operation och tiden efter?

* Att något ska gå galet ( klipper, syr fel. Skadar något i mig osv)

* Alla sprutor jag själv ska ta före och efter operationen://

* Smärta i axlarna(vanligt efter gasen de fyller magen med under OP)

* Att må långvarigt illa efter OP

* Att inte lyckas få i mig tillräckligt med näringsämnen

* Att jag inte går ner i vikt, eller går upp i vikt igen

Jag är inte rädd för att dö i samband med operationen. Har ju varit med om narkos tre ggr(tror iaf jag fick narkos när jag var 3-4år) och det har aldrig varit några problem. Tycker nästan det är skönt på något sätt(vet jag e knäpp, haha).

Mina mål, med vikten och med livet?

* Mitt största mål med vikten är ju att bli(enligt bmi) normalvikt. I skrivande stund innebär det -20kg

* Mitt drömmål är att komma ner ytterliggare -4kg och absoluta vinsten hade varit att komma ner totalt -29kg

* Mina klädmål är att först och främst kunna få på mig strl: 44

* Nästa klädmål är att kunna köpa bhar överallt, alltså komma ner till strl 80, hur kupan blir återstår att se

* Min högsta dröm är att kunna ha strl38 i kläder

* Jag vill efter allt detta må bra och få bättre självförtroende

* Dra in pengar till familjen genom att jobba i skolkök

* Leva mer här och nu!

* Träna ett par dagar i veckan på gym och gå ut och leka med River varje dag

* Leva ett långt och lyckligt liv med Stoffe, River och kanske ett par barn till=)

Man får kanske ha någon slags tidsschema också? Ska man belöna sig med något när delmålen är klarade? Mitt mål är att ha nått till minst en viss nergång, ibland kommer det nog gå fortare och ibland stå still.

Mina delmål                                              Min/familjens belöning

* Vår bröllopsdag -8kg (13v efter OP)                     * Lekland med Stoffe, River och kusinerna (alla, hoppas jag=) )

* Arons födelsedag -15kg (23v efter OP)                *Åka till något badhus/äventyrsbad

* Min födelsedag -20kg (31v efter OP)                    * Spa-behandling

* Nyårsafton 2013 -22kg (36v efter OP)                 * Ha på mig en fin nyårsklänning i MAX strl:42

* Sommaren 2014 -29kg (14mån efter OP)               * LEVA LIVET!!

Lite svårt att avgöra vikten så, men till nyår ska jag absolut ha hunnit gå ner 22kg, mer än det är klar bonus=) Kläderstrl är skitsvårt att veta efter viktnedgång. Så jag hoppas strl:42 i klänning är stort för den viktnedgången=)hehe Men bättre ha vissa mål som är realistiska så man inte blir besviken.

Ska försöka komma ihåg att fylla på här allt eftersom saker och tankar förändras=)

Som många vet har jag kämpat med vikten alltid. Provat på de flesta bantningsformerna utan att ha lyckats. Eller jo jag har lyckats lite, sen har jag inte klarat det mer och gått upp allt igen +några extra kilon=(.

Jag har bett flera läkare om hjälp men mest blivit hånad eller fått råd som -"ät en potatis mindre" -"ät inte ketchup och sylt" -"ät lchf". En läkare(som jag gick till pga alla mina halsinfektioner) sa att jag fick problem med halsen för att jag var fet, men han skulle hjälpa mig minsann! jag fick reductil utskrivet, ett läkemedel som tog bort sötsuget och gjorde så man blev mätt snabbare, denna medicin funka alldeles utmärkt, jag åt mkt mindre portioner och åt i stort sett inget sött. Jag skulle bli smal sa läkaren, jag skulle få samma bmi som hans fru(bilder visades från deras bröllop på honom och frun).

Dessa tabletter i sig gav mig högt blodtryck(vanlig biverkning), det är för du fortfarande är fet sa läkaren, det blir normalt när du gått ner mer. (har aldrig haft problem med blodtrycket innan).

Detta är den enda läkaren som velat hjälpa mig konkret, också den läkare som hånat mig mest!! Han sa att när jag blev smal så skulle jag träffa någon, jag hade ett sött ansikte så det var inga problem. Jag som mådde så jävla dåligt här och trodde att ingen nånsin kunde älska mig, att jag var fet och äcklig och ful. Han bekräftade allt förutom att jag var ful då(sålänge jag blev smal såklart).

Nu skena jag iväg igen, men de aset till läkare gör mig så upprörd. Han och alla andra som inte velat hjälpa mig!

Jag har velat ha en gastric bypas operation i många många år, sagt det till alla läkare men bara fått höra ett -hahaha det kan du glömma!!.

Jag behöver den där hjälpen och puschen som en operation ger, förmågan att bli MÄTT! tänk vad skönt att inte gå hungrig i princip ALLTID.

Det var en person/en händelse för några veckor sedan som gav mig smått panik, jag var glad för det jag fick höra men samtidigt ledsen på mig själv, jag då lixom? jag orkar inte se ut såhär mer! det räcker nu!. I en hast skickade jag ett mail till en privatklinik i stockholm som utför magsäcksoperationer. Jag fick tid till en läkare för konsultation. De här 1-2dagar innan jag prata med läkaren sprang det en miljon tankar i huvudet. -"är detta en impulsiv handling?" -"jag kommer aldrig kunna kränga en chipspåse igen" -"det kostar massa pengar" osvosv.

Men efter samtalet med läkaren och det gick nån dag till och jag hade grubblat hit och dit så infann sig ett lugn i mig, detta har jag väntat på i X antal år, det är detta jag drömt om. Visst det kanske inte hade blivit nu om inte den där händelsen inträffat och puschat på mig, men det hade ju inneburit att jag i flera månader kanske år till hade fortsatt att må dåligt.

Jag kommer alltså i april genomgå en sleeve gastrectomy. Inte en gastric bypas utan en opereration som innebär att de kopplar bort 3/4 av magsäcken och kvar blir ett smalt rör(typ som en banan). Delen de kopplar bort producerar hungerhormonet. Skillnaden på denna opertionen och gastric bypas är att vid bypasen tar de bort typ allt, magmun osv. De kladdar med tarmarna vilket ofta kan leda till tarmvred(numer syr de iof fast tarmen på något vänster så tarmvredsrisken ska minimeras). Man slipper dumpningar på samma sätt som vid gastric bypas, alltså yrsel, illamående osv när man äter vissa livsmedel. Risken att få mineral och vitaminbrist minskar också vid en sleeve.

Sleeve känns rätt för den ger mindre komplikationer och i stort sett är densamma förutom att jag har en mindre magsäck. Alla olika biverkningar av gastric har alltid gjort mig lite nervös men så hittade jag sleeve och de kändes som det är den operationen jag vill göra.

Jag kommer försöka uppdatera bloggen mycket innan och efter operationen om hur det går.

Det blir en riktig viktresa denna gången och inte bara ännu ett misslyckande!

P.s Jag är väl medveten om att detta inte är en genväg till ett smalare liv, det kräver hårt arbete, planering osv osv. Men det hjälper mig på min resa mot ett smalare jag.D.s

Ser att mitt senaste inlägg handlade om viktväktarna. Sånt skämt alltså:/ fick magsjuka sen och efter de hitta jag inte alls tillbaka. Ännu ett misslyckande i viktminskningsträsket=(

Är för övrigt sjuk igen, själva f*n vad man varit sjuk mycket sen River börja dagis=( nu har jag haft ont i halsen sen i tisdags=( jag har missbrukat panodil och treo något fruktansvärt för att bli av med 20% av smärtan i halsen och öronen. Så jädrans typiskt att bli så dålig nu när praktiken började denna veckan. Snyggt att vara där 2dagar sen sjuk resten av veckan. Egentligen borde jag vara hemma imorgon också men får se hur de känns imorgon bitti. Igår morse hade jag så ont så jag allvarligt fundera på att ringa efter ambulans.

Att vara fysiskt sjuk är något jag har haft otroligt svårt för, tycker jag blir bättre och bättre på att hantera det iaf=) Hösten 2008 hade jag halsinfektioner konstant, 4st tror jag att jag hann med den hösten och den ångesten jag hade då alltså, den vill jag inte ens ge min värsta ovän. Jag bara grät och var allmänt psykiskt instabil. Fick andningsproblem(förmodligen pga ångesten) åkte in till akuten och grät som en galning hos läkaren, att jag inte klarade mer, att jag inte kunde ta penicillin osvosv. hon såg helt chokad ut. Jaja hur som helst, kan hantera det bättre nu, får inte dödsångest eller dödslängtan längre, bara allmänt less på att vara sjuk och skäms inför praktikplatsen. Nu ska jag ju visa hur jäkla duktig jag är så de vill ta in mig som vikarie;) Men jag har ju 5veckor kvar så får kämpa järnet resten av tiden och be till (ja vem?) att jag får vara frisk.

River och Stoffe är friska som nötkärnor, River utvecklas så otroligt mycket hela tiden, vi hinner inte med. Var är vår bebis? idag är det exakt 1år sedan han döptes, helt sinnesjukt. Då kunde han inte gå eller krypa eller stoppa in nappen själv. Nu på bara 1år kan han både krypa, gå och springa och nästan hoppa. Han snackar hela tiden tacktack, ticketicke, jajajaja, mamamamamamamamma osvosv inget man förstår dock=)haha men munnen går i ett på honom ändå. Han har fick 8 tänder förra året och för en vecka sen upptäckte vi två hörntänder där nere på varsin sida=) på en vecka är de redan helt framme.

Han kryper numera med lätthet uppför trappan, ner kryper han ibland baklänges annars går han ner genom att hålla oss i handen och i räcket eller bär vi honom klart=)

Han är galen i gurka, majs och ärtor. Ja i stort sett alla grönsaker han fått smaka, frukt är även väldigt poppis. Han är glad i att äta men är där grönsaker så kan han tramsa lite med riktiga maten. Man får väl vara tacksam eller? hehe.

Han har de senaste veckorna börjat intressera sig mer och mer för bobbycaren han fick i födelsedagspresent, nu kan han både vända och åka fram och tillbaka=) gunghästen är också en storfavorit, den gungar han som en riktig galning på=)

Det bästa han vet annars är att dansa=) framför allt till gangnam style. Sån galen, underbar, fantastisk, duktig, roligt, ödmjuk, mysig pojke vi har. Vi är verkligen lyckligt lottade, man är allt lite orolig att nästa barn kommer bli en mardröm;)haha

Fanns något annat jag ville skriva om men får göra ett inlägg till, detta blev ju som vanligt när jag varit borta ett tag, överdrivet mycket.